Allt för ingenting

I eftermiddags åkte jag för att hälsa på Latina på Helsingborg djursjukhus. Inte för att jag inte hade klarat av att vara utan henne två dagar i rad, utan mest för att snacka med veterinärer och få information om hur/var/när hon ska hämtas och få åka hem imorgon. För jag tror i alla fall de sa att hon skulle får åka hem imorgon? Jag får nog ringa dom imorgon förmiddag igen, hehe. 
 
Men i alla fall...när jag hade kört den här en-och-en-halv-timmes långa vägen till kliniken(körde bara fel 1,½ gånger), parkerat och hoppat ur bilen, och gått fram till akutmotagningen där de sa att jag skulle komma in, så kom problemen.
Där var en stor, låst dörr som jag knackade på. Men ingen kom såklart och öppnade. Då såg jag att de hade sånna här knapp-saker vid sidan om dörren, med knapplås osv. Längst upp på den här knapp-saken så var där en liten bild där det visades en telefon vid knapp B (knapparna var numrerade från 1-9, + två extraknappar, varav den ena var markerad med ett B). Så jag antog att det ringde en klocka om jag tryckte på B. Så jag tryckte. Och det började pipa/ringa. Men det slutade inte! Så till sist tryckte jag på en av siffrorna, 2 tror jag, och då slutade det att ringa.
 
När det tystnat pep det till några gånger, som om någon på insidan tryckte in en kod för att öppna dörren. Men ingen dörr öppnades. Vilket inte var så konstigt iochförsig, eftersom det var ett gammalt hederligt mekansikt lås på dörren. 
Efter lite fler knackningar (vågade mig dock inte på fler knapptryck) så gav jag upp och gick tillbaka till bilen. Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Jag vågade inte ringa (är lite feg) för jag trodde att om de inte hade tid att öppna dörren hade de nog inte tid att svara i telefon heller. De kanske höll på med en skadad häst eller något?!
Så trots att jag var där inom utsatt besökstid (kl 15.00-16.00) så fick jag åka hem utan att ha sagt hej till min lilla pålle...
 
För att slippa känna att jag hade åkt bil i nästan tre timmar och över 20 mil i onödan så stannade jag till på hööks på vägen hem, som jag lade märke till på vägen in till kliniken. Men jag hade inga pengar att handla upp och inte alls lust att gå i affärer så jag stack ganska omgående igen. Så det blev en ganska onödig resa ändå...tur att det är så kul att köra bil! :) 
 
Nu är det bara att vänta till imorgon och se vad som händer med hästen, helst av allt vill jag ju se henne frisk och trygg hemma på gården igen! :)
Men jag är lite orolig...på papperna jag fick hem från kliniken stod det att de inte lämnade ut hästarna innan de fick betalningen. Mamma och pappa (alltså plånboken med pengarna) är i Berlin, och jag har ingen aning om vad det kostar att ha sin häst där i tre dagar+behandling mot kolik?! Ajja...det löser sig på något sätt...det gör det alltid. Ha det gött! 
 
/Vendela
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

chikisen.blogg.se

Häst. Hund. Skola. Allt.

RSS 2.0